datalagring

IPRED2 i förstabehandlingen våren 2007. När är andrabehandlingen?

SvD har gjort en fin rapport om hur MEParna röstade på t ex datalagringsdirektivet. Dessvärre är IPRED1 och IPRED2 ihopklumpade. MEParna röstade om IPRED1 redan i april 2004. IPRED1 pågick parallellt med andrabehandlingen av mjukvarupatentdirektivet så jag var inte helt "on top of the dossier", men några från FFII följde med noga. Här är en översikt av hur det gick från det perspektivet. Några ändringsförslag var så kallade roll call votes vilket gör att man kan se och analsera hur den enskilde MEPen röstade. Jonas Sjöstedt och Marianne Eriksson röstade för Vänsterpartiet för alla ändringsförslag som bl a FFII rekommenderat (Ross Andersson från FIPR lobbade också). Jag tror inget av dessa ändringsförslag fick majoritet. Sjöstedt och Eriksson röstade i slutändan mot direktivet som det ändrats under omröstningen och mot hela direktivet som sådant (det är de två sista sakerna man röstar på).

Eva-Britt Svensson och Jens Holm röstade för Vänsterpartiets räkning när parlamentet avslutade sin förstabehandling av IPRED2 våren 2007. De röstade i stort sett för alla ändringsförslag som rekommenderats av FFII, EFF och BEUC, inklusive mot hela direktivet som det ändrats under omröstningen och mot hela direktivet som sådant. Om nån vill kolla upp de andra MEParna finns roll call votes här.

Mer detaljer om datalagringsdirektivet här och här. Här allmän översikt ungefär som den SvD har gjort från Vrijschrift och La Quadrature du Net (mycket detaljerat).

Update 5: Krönika i SvD: "I fråga om teledatalagringen kan regeringen fortfarande säga nej och låta sig dras inför EU-domstolen; den möjligheten bör man ta."

Update 4: Camilla Lindberg och jag skriver en debattartikel i SvD.

Update 3: SvD var först! Skrev redan 21 maj: "Men debaclet om regeringens usla hantering av FRA-frågan förklarar möjligen varför EU-kommissionen i veckan stämde Sverige inför EG-domstolen." Jag ber om ursäkt för nedanstående snåla uttalande. Bra jobbat SvD. Igen!

Update 2: SvD rapporterar (utan att uppge vem som kommit med "uppgifter", snålt tycker jag).

Update 1: Sverige har redan meddelat kommissionen att "The issue of data retention is politically sensitive in SE because of its implications on the protection of privacy." Nu har man chansen att förklara mer noga vad politically sensitive betyder.

Kommissionen stämmer Sverige för att vi inte implementerat datalagrinsdirektivet i tid. Nu har vi alltså en chans att få det här direktivet annulerat av EG-domstolen, om vi sköter försvaret på ett snyggt sätt. Det finns flera argument som att direktivet inte harmoniserar den inre marknaden (som alla direktiv måste göra) och att det är ineffektivt. Detta är allmänt känt. Allmän datalagring är ett dyrt och dåligt sätt att bekämpa grov brottslighet och terrorism. Men vad vi inte fått svart på vitt är är att det också, naturligtvis, är olagligt. Här är ett förslag på hur vi skulle kunna argumentera:

Sweden finds that the blanket and indiscriminate nature of the powers of retention of telephone calls made and received, emails sent and received and web sites visited, as well as location data, of persons suspected but not convicted of offences, as mandated by the data retention directive, fails to strike a fair balance between the competing public and private interests, and that a Member State will overstep any acceptable margin of appreciation in this regard when implementing it. Accordingly, such retention constitutes a disproportionate interference with citizens' right to respect for private life and could not be regarded as necessary in a democratic society. We ask the Court to unanimously conclude that implementation of the data retention directive would violate Article 8, in accordance with the principles confirmed in the Marper case.

Den uppmärksamme läsaren känner naturligtvis igen texten från just Marper v. UK:

In conclusion, the Court found that the blanket and indiscriminate nature of the powers of retention of the fingerprints, cellular samples and DNA profiles of persons suspected but not convicted of offences, as applied in the case of the present applicants, failed to strike a fair balance between the competing public and private interests, and that the respondent State had overstepped any acceptable margin of appreciation in this regard. Accordingly, the retention in question constituted a disproportionate interference with the applicants’ right to respect for private life and could not be regarded as necessary in a democratic society. The Court concluded unanimously that there had been a violation of Article 8 in this case.

Kom igen nu Beatrice, här är din chans att sätta tokövervakarna på justitiedepartementet på plats!

D A T A R E T E N T I O N D I R E C T I V E

Kommissionen är en märklig blandning av halvsovande sovjetgrå tjänstemän och briljant akademi. Kaffet är blaskigt, serverat ur tvåhundraliters stålcisterner, men till serveras små superbt eleganta miniatyrtårtor. Ett hundratal medelålders män och en handfull kvinnor pratade igår om hur implementeringen av datalagringsdirektivet går. Det går tydligen rätt dåligt. Folk vet fortfarande inte vem som ska spara vad, eller snarare hur man ska tolka vad direktivet kräver, för spara data det verkar alla vilja. Så mycket som möjligt och så länge som möjligt.

15 september 2010 ska kommissionens utvärdering vara klar och om jag fattat rätt så kan då direktivet uppdateras. Men då måste kommissionen ha ordentligt underlag. Slutorden från Joaquim Nunes de Almeida var ungefär - We cannot get away with "We cannot tell you why" anymore. Nu sa han visserligen "we" men han menade att medlemsstaterna måste berätta för kommissionen vad dom gör och hur det går. Annars funkar inte utvärderingen. Den ska nämligen gå till botten med om direktivet är effektivt (uppfyller sin målsättning), legitimt (har politiskt stöd och undersöka om alla beslut tagits korrekt) och lagligt (det kommer förhandsutlåtanden från EG-domstolen, Marper etc).

För den som är datalagringsnörd: passa på att ladda ner presentationsmaterialet från konferenssajten. Här är mina slides. Jag svarade nej på alla frågor och föreslog istället (under rubriken "It is never too late to correct a mistake") utvägen:

Member States: Don't implement DRD
Commissison: Sue to anull DRD
Start over: Future Internet 2020

Det kändes lite märkligt att bli tagen på allvar. Eller så var jag bara en miniatyrtårta i det grå.

I vilket fall var kul att säga att PP är Sveriges tredje största parti i antal medlemmar räknat :-)
Tack vare (bl a) DRD :-(

Update: Domstolen refererar till punkt 103 i domen MARPER v. UK, som jag skrev om här och här.

Den tyska arbetsgruppen mot datalagringsdirektivet (AKVDS) skriver i ett pressmeddelande att en domstol i Wiesbaden har förklarat att datalagringsdirektivet är ogiltigt (ungültig):

"The court is of the opinion that data retention violates the fundamental right to privacy. It is not necessary in a democratic society. The individual does not provoke the interference but can be intimidated by the risks of abuse and the feeling of being under surveillance [...] The directive [on data retention] does not respect the principle of proportionality guaranteed in Article 8 ECHR, which is why it is invalid."

Nu gäller det! Alla aktivister i Sverige måste nu hjälpas åt att fördröja den svenska implementationen. Det räcker inte med att blogga, nu måste vi in i riksdagens korridorer och in på utskottens möten och visa vägen ut ur det här mörkret. Börja med att insistera på att några riksdagsledamöter åker på studieresa till Norge (som inte vill ha direktivet och som behöver Sverige för att slippa), Polen (där alla sex polisväsen vill ha), Danmark (som inte vet vad det kostar) och Portugal (som inte vet vad det handlar om). När ni kommit tillbaka ska vi ha paneldebatter om era observationer, om den tyska domen och ställa frågan igen ÄR DET VERKLIGEN NÖDVÄNDIGT?.

Sen ska vi sätta oss ner och skriva ett nytt bättre implementationsförslag, och skicka ut det på remiss, osv osv. Då MÅSTE kommissionen stämma oss. OCH DÅ VINNER VI!

Kom ihåg minnet av en fungerande riksdag

Till er som på olika sätt försöker stoppa datalagringsdirektivet: Ge inte upp! De siffror från Irland, England och Tyskland jag sett visar att länderna använder direktivet så olika att de lika gärna kunde ha stiftat egna lagar själva från början. Det behövs inget direktiv om man nu nödvändigt ska ha allmän övervakning som främsta brottsbekämpningsmetod. Det är faktiskt tvärt om. Direktivet hindrar en effektiv brottsbekämpning eftersom EG-domstolen nyligen har sagt att det har en laglig grund. Förespråkarna måste nu kunna visa att den inre marknaden verkligen blir harmoniserad. Och just detta går jäkligt dåligt. Det håller på att sammanställas jämförelser mellan olika länder. Vad jag har hört gör Irland med 6 miljoner innevånare omkring 10.000 förfrågningar per år i trafikdatalagringsdatat. England med omkring 60 miljoner gör över en halv miljon förfrågningar, alltså fem gånger fler per innevånare. Inte undra på att det spretar åt alla håll när det kommer till kostnader och vem som ska betala kalaset. Före jul hölls ett seminarium med den illavarslande rubriken: "The Data Retention Directive: Success Story or Disaster?". Det är ingen tvekan om att det lutar åt det senare alternativet. Disaster. Jag har hört att i Tyskland med sina 80 miljoner har så extremt låga siffror som femtonhundra förfrågningar per år. Det är flera hundra gånger färre förfrågningar än i England.

Jag tror att det kommer att visa sig att det här är så spretigt att hela projektet kollapsar.

EG-DOMSTOLEN

Svenska dagbladet är på hugget och rapporterar om utfallet i mål C-301/06, Irland mot parlamentet och rådet. Den första rubriken på artikeln: EU-ja till datalagring var dessvärre missvisande. Nu är den lite bättre. Det är nämligen inte frågan om datalagring som prövats. Det är fortfarande olagligt med med allmän datalagring i Europa, vilket blivit än tydligare efter några nyliga domar i Europadomstolen i Strasbourg. Som tur är framgår det tydligt i EG-domstolens pressmeddelande att prövning av allmän datalagring mot grundläggande rättigheter inte skett:

The Court notes at the outset that the action brought by Ireland relates solely to the choice of legal basis and not to any possible infringement by the directive of fundamental rights resulting from interference with the exercise of the right to privacy.

Hela fallet handlar om kommissionens kompetens, och är alltså mycket mer besläktad med frågorna kring straffrätten i IPRED2, än med frågor kring grundläggande fri och rättigheter. Allmän datalagring är fortfarande ett dyrt, farligt, inneffektivt och olagligt sätt att bekämpa brott med.

Tillägg: Klamberg skriver också om att "EG-domstolen har endast tagit ställning till om direktivet är antaget på korrekt laglig grund".

Jag blev uppringd i måndags av Lars Eisjö från Agenda efter artikeln i Expressen om datalagringsdirektivet. Han ville ha lite mer info per mail. Men eftersom han inte hört av sig sedan dess tänkte jag att den grundforskningan kanske gör bättre nytta på nätet:

-------- Original Message --------
Subject: Re: datalagring
Date: Tue, 20 Jan 2009 11:13:05 +0100
From: Erik Josefsson - kandidat till Europaparlamentet (v)
To: Lars Eisjö

Jag kom precis fram i tid igår till de sista panelerna på ett seminarium som Alexander Alvaro arrangerat på temat: "The Data Retention Directive: Success Story or Disaster?". Om jag förstod avslutningsorden rätt så har lagen hittills implementerats väldigt olika i olika länder. En del har inte implementerat den alls (som vi), och många begrepp är fortfarande oklara. Sett i retrospekt skulle det nog blivit en bättre lag om man inte tvunget pressat igenom den så snabbt. Sverige kanske skulle överväga att betala böter istället för att implementera?