Globala id-handlingar?

Jag tror inte Marc Langheinrich har någon blogg, inte vad jag känner till i alla fall.

Den intressekonflikt som Eben Moglen beskriver kan nog tillämpas på de flesta samhällsaktörer, inklusive de flesta forskare. Vårt samhälle kräver mer eller mindre att man specialiserar sig på något eller några specifika områden, dvs professionalisering. Förutom detta överskrider ju den sammanlagda kunskapen vida vad en enskild människa kan överblicka och behärska i detalj. Relativt få människor vill ge sig i kast med djupa filosofiska frågeställningar, och även om viljan och den intellektuella skärpan finns, så sätter komplexiteten och den enorma volymen av information käppar i hjulet. Och att informationen dessutom växer exponentiellt gör det knappast lättare. Nåja, nog raljerande om det.

Att de flesta forskare inom Ubicomp (eller för den delen vilken disciplin som helst) inte fördjupar sig i privacy-frågor tror jag i första hand beror på pragmatiska skäl. Privacy-frågorna (liksom många andra frågor) ligger helt enkelt utanför deras specialisering och huvudsakliga intresse. Det betyder inte att man automatiskt avfärdar privacy som irrelevant, bara att man själv väljer att fokusera på andra frågor. Och eftersom Ubicomp är ett tekniktungt område ägnar sig de flesta forskare här sig åt tekniska frågeställningar. Dock lockar området även en del andra discipliner, som psykologer, sociologer, ekonomer, antropologer, designers och i viss mån filosofer. I mitt tycke kan man komma längre om man inte begränsar sig till enstaka discipliner, med deras arv av paradigmatiska förhållningssätt, metoder, implicita antaganden, värderingar, osv. Något längre kan man komma med s.k. multidisciplinära ansatser, men bäst förutsättningar finns det när man inte bara har multidisciplinära team, där varje deltagare representerar en viss disciplin, utan där varje deltagare inom sig själv är väl bevandrad med ett flertal olika discipliner och förhållningssätt. Men detta har inneboende svårigheter som jag nämnde ovan...

Du frågar "Kan det finnas ett samband mellan bristen på konkurrens på operativ/desktop/server-marknaden och bristen på både fördjupad och bred förståelse av "Ubicomp"?"

Jag vet inte riktigt om jag förstår frågan rätt, men jag ser inget direkt sådant samband. Bristen på konkurrens du nämner handlar om en idag förhållandevis mogen och etablerad marknad, och där hårdvaran är (förhållandevis) homogen. Ett liknande förhållande gäller var dessa datorer finns (rent fysiskt), vem som använder dem, hur många samtidiga användare som finns, vad för slags huvudsakliga användningsområden som finns, hur mycket uppmärksamhet applikationerna förutsätter när de används, osv. Dessutom är de oftast synliga och iögonenfallande, och det är uppenbart för en utomstående betraktare om du använder en dator eller inte, kanske även till vad. Jämför man med Ubicomp, inbyggda datorer, sensorer och aktuatorer i nästan alla artefaker som vi omger oss med, där varenda yta potentiellt sett är en I/O-enhet av något slag, är skillnaden slående. Dessa datorer finns (eller kommer att finnas) överallt runt omkring oss, men vi kommer inte på något lätt sätt kunna känna igen dem som datorer. Det blir allt mer flytande vad vi egentligen "använder", är det de "smarta" kläderna som övervakar vårt fysiologiska tillstånd, eller hemmet och omgivningen som anpassar sig, eller är det tjänster på nån server lång bort som vi använder oss av? Vad menar vi med "användning"? Är det användning i funktionell mening, som ett verktyg, en hammare, en emailklient eller photoshop? Är det användning i termer av material för (re)kombination av delar till något nytt, i stil med hur mycket mjukvara skapas idag, men också alla former av user-generated content eller Remix culture som Larry Lessig pratar om? Är det användning i mer estetisk bemärkelse? Jämför med hur vi gör för att skapa ett ombonat hem, vi väljer tapeter och möbler som vi tycker matchar varandra och den estetiska idé vi vill uttrycka. Ubicomp-datorer används i lika hög grad till dessa andra former av användning, utöver den mer funktionella användningen som dominerar inom persondator/server-området.

Att det saknas en både djup och bred förståelse av detta framväxande fenomen i den allmänna debatten, som du antyder, tror jag i hög grad beror på att det är så svårt att förhålla sig till det man inte kan relatera till. Ubicomp öppnar upp för en komplex framtid, men inte nödvändigtvis en dystopisk sådan, även om det uppenbart finns stora potentiella risker - särskilt vad gäller privacy. För många människor är liknande ideer bara science fiction, och inget de reflekterar mycket över förrän det redan finns på plats. Men med tanke på hur snabbt människor har tagit till sig persondatorn, mobiltelefonen och internet så tror jag att det finns stort hopp om att människor kommer att begripa sig på Ubicomp, på gott och ont, och förstå hur de ska använda sig även av denna teknik på bästa sätt.

Det blev en lång utläggning, och jag vet inte riktigt om jag svarade på din fråga, men kanske gav det något.

Tim, Schonke, jag håller med och tipsar om det öppna brevet från FFII som skickades för en månad sen:

And when exactly do relations with third parties become more important than the relations with the EU's own citizens? Only when there is no upcoming referendum on a Constitutional Treaty? Are we only useful as a large consumer base that can be used as trading goods during trade negotiations in other times?

Heaven forbid that these consumers turn out to be also citizens that want to have a say in what their buying power is being exchanged for.

Värt att läsa i sin helet!