Jag har för mig att arbets- och ansvarfördelningen i riksdagen är att det är politikerna som bestämmer vad tjänstemeännen ska göra. Att det sen krävs samarbetsförmåga och lyhördhet från båda yrkesgrupperna är en annan sak. En politiker kan inte gärna ge order om att bryta mot grundlagen, och en tjänsteman kan inte gärna säga åt en politiker att hålla käften.
Men i DNs senaste artikel om ACTA är det som om gränserna är helt utsuddade, både Johan Linander och Stefan Johansson uttalar sig om sakfrågan om hur långt man ska gå i arbetet med att öppna ACTA som om de båda var politiker. Eller tjänstemän. Eller hur?
- Sverige borde kunna påverka i egenskap av ordförandeland. Då måste vi driva frågan hårdare, säger han och fortsätter:
- Väljer något eller några av de andra förhandlande länderna ändå att sätta stopp för öppenhet så måste Sverige och EU allvarligt att överväga om förhandlingarna ska avbrytas.
Riktigt så långt vill Stefan Johansson, svensk Acta-förhandlare och ordförande i ministerrådets arbetsgrupp för immaterialrättsliga frågor, inte sträcka sig.
[min fetmarkering]
- Sverige arbetar för ökad öppenhet, vi vill att en text ska läggas på bordet så snart som möjligt så att folk får se vad vi diskuterar. Men vi kan inte avslöja texterna mot andra staters vilja. Nu gäller det att diskutera med dem och övertyga dem om att något måste göras.
Men sedan blir skillnaden lite tydligare igen:
- Det vill jag inte kommentera.
Varför inte?
- Jag vill inte svara på det.
Men ändå är det ett halvkväde. Om Johansson var tjänsteman borde han säga "- Det kan jag inte kommentera", eller?
Nånstans i bakgrunden borde det finnas en politiker som ger Johansson instruktioner. Vem? Skulle frågorna få samma svar om den ställdes till den politikern?
Sen tycker jag det är tråkigt att Andreas Moberg i sin kommentar undviker kärnfrågan: om ACTA verkligen kan är ett handelsavtal. Jag, och många med mig, tycker inte det. Och det är ju själva grunden till att Näringsutskottet skulle kunna vara lite kreativa, på samma sätt som kommissionen var kreativ när den la fram IPRED2 som ett direktiv (dvs att den antog att den hade straffrättslig kompetens efter den berömda miljödomen om "ship pollution" som jag inte hittar just nu).
Stefan Johansson
Stefan Johansson är en av de tjänstemän som bedriver aktiv tjänstemannapolitik åt Lobbyn i informationspolitiska frågor. Tyvärr åt helt fel håll, dvs repressivt och regressivt.
Tillsammans med Christoffer Deméry är han en av de som är först ut på gatan efter den 19 september 2010, av exakt den anledningen.
Lobbyn har lagt ENORMT mycket pengar på att bearbeta tjänstemän på Justitiedepartementet. Enligt trovärdiga källor går de omkring på Justitie som egna barn i huset. Därför är, återigen, enda sättet att rätta till saker att tala om för det gamla gardet vilka saker man förlorar jobbet för.
Tack för att du finns Erik
Tack för att du finns Erik Josefsson. Är piratpartist sen 2006 efter att ha gett upp på moderaterna, hoppas du får en chans av PP att fortsätta ditt arbete och få lite mer hjälp på traven.
Acta förhandlingarna känns lite väl skrämmande i både till innehåll och sättet förhandlingarna genomförs så är enormt tacksam du belyser det.
De måste
De måste göra något åt eu, det är sån jävla härva så det är helt omöjligt att förstå om man inte har en heltidsanställning
Great article and interesting
Great article and interesting website.
Skriv ny kommentar