Update: Glömde lista EUROSUR (tack Sjöholm!)

Korvmaskinister sökes för viktigt uppdrag!

För den som frivilligt anmäler sig som korvmaskinist finns det som jag ser det två strategier. Antingen jobbar man själv på att förklara vad korven innehåller och varifrån ingredienser och tillsatser kommer, eller så outsourcar man det jobbet till en reklambyrå. Magkänslan jag har är att de större partierna valt den senare strategin och att de mindre inte riktigt har resurser att genomföra den tidigare. Reultaten blir antingen jättesmaskiga bilder på ungsbakad folkhemsfalukorv med potatismos och perfekt småbrynt senapstopping, eller ett nedkokt enkelt budskap som man kan spreja på två sekunder: Vägra Korv!

Tillsatserna EU-138 och EU-166 i telekompaketet känner väldigt många till sedan telekorvpaketet kom ut ur ugnen den 6 maj. Det var tänkt att hela anrättningen skulle ha en tydlig smak av Citizens' Rights redan nu (ni vet, det där som ger den sköna känslan bara riktigt bra råvaror kan ge), men en sista körning i korvmaskinen återstår innan medborgarna får njuta av resultatet. Jo, det ska medbeslutas en sista gång om inte rådet köper parlamentets andrabehandling. En tredjebehandling återstår.

Tänkte att en liten tillbakablick på datalagringsdirektivet skulle kunna vara intressant. Det fanns ett förslag om att ändra Skäl 14 så att människorättsorganisationer och användarorganisationer skulle få vara med i den arbetsgrupp som nu jobbar med att hjälpa till med att implementera direktivet. Dessvärre fick det förslaget inte majoritet när det begav sig hösten 2005. Men det kanske skulle fått det om det funnits en bloggosfär (eller mailosfär som det mer var fråga om på den tiden) som vetat om att det ändringsförslaget fanns att rösta på. Det las av Edith Mastenbroek och Lilli Gruber och hade nummer 85:

Människorättsorganisationer och användarorganisationer kom inte med i slutversionen. Tyvärr.

Och så en liten framåthöftning. Förkortningarna ACTA, IPRED1, IPRED2 är nästan så välanvända att man inte behöver skriva ut vad de betyder längre. AVMSD och PNR tror jag ligger på gränsen för de flesta som läser den här bloggen (betyder Audiovisual Media Services Directive och Personal Name Record). Men här kommer en radda som inte ens jag vet vad dom innebär: CBRN, COSI, OCTA, Europol, Eurojust, Frontex, Cepol, EMCDDA, CitCen, OLAF, EUROCAD, JIT. Vad gäller European Prosecutors' Office förstår man orden, men vad betyder det för svensk medborgare? Samma med European Evidence Warrant.

Om jag fattar rätt är hela raddan förkortningar ovan på väg in i korvmaskinen, eller så är de redan där. Och det är i det här sammanhanget jag skulle vilja se alla frågor om "Lissabon" ställas. Om finansministern kan säga att ett regelverk som premierar kortsiktigt risktagande kan leda till finansiell instabilitet kan jag säga att ett regelverk som premierar kortsiktiga politiska investeringar kan leda till demokratisk instabilitet.

Jag ringde EU-upplysningen igår och ställde tre frågor om ACTA. Innan jag går in på vad vi paratade om så ska jag bara säga att de är väldigt trevliga där. Känns nästan som att de tycker att det är kul att gräva fram svar på krångliga frågor. Jag tyckte det var särskilt roligt att höra att de använder "EU-ögat" på europaparlamentets hemsida ganska mycket. Lite som att, - Jamen, då kanske man har en chans att hänga med i vad som händer ändå. Jag har för övrigt börjat prenumerera på de tre sidorna på EU-ögat som utgör telekompaketet (1, 2, 3) med changedetection.com eftersom parlamentet fortfarande inte fått igång nån rss-feed (passade på att prenumerera på IPRED2 också).

Jag ställde de här frågorna per telefon:

1. När antar rådet sin politiska överenskommelse om ACTA?
2. När antar rådet sin gemensamma ståndpunkt om ACTA?
3. När röstar europaparlamentet under samtyckesförfarandet om ACTA?

Anledningen är naturligtvis att vi måste veta vad som händer när i korvmaskinen i Bryssel för att kunna påverka besluten överhuvudtaget. Och det gäller för övrigt i riksdagen också. Nu vet jag inte riktigt hur det funkar där, men jag tror att det är möjligt att titta på utskottsinitiativet om att öppna acta en gång till. Vi måste försöka göra nåt åt situationen för det är ju fullständigt oacceptebelt att svenska riksdageledamöter kan få fängelse (lyssna här) om dom läcker information som utvalda amerikanska lobbyister får från sin förhandlingsdelegation (läs här) och att den information som släpps till allmänheten är kraftigt censurerad (se här).

Jag har inte kollat igenom alla länkarna än, men det är några saker som slår mig. Utrikesdepartementet har inte informerat EU-upplysningen om att parlamentet kommer att rösta om ACTA under samtyckesförfarandet. Stort minuspoäng, för det ska parlamentet. Alla kandidater som ställer upp i valet kan redan nu säga om de kommer att rösta ja eller nej till ACTA. Parlamentet har veto.

Om jag tolkar svaret om när riksdagen ska få rösta rätt så verkar det också konstigt. Riksdagen kan rimligtvis inte rösta om ACTA efter rådet har godkänt ACTA, eftersom då Sverige redan har röstat för (ACTA antas med enhällighet i rådet). Vän av ordning (eller demokrati för den delen) frågar sig naturligtvis vad en sådan omröstning skulle ha för effekt. Det låter nästan som om en omröstning i riksdagen sulle kunna upphäva ett enhälligt beslut i rådet? Eller? Motsatsen låter minst lika absurd, att riksdagen skulle rösta om något den inte kan påverka.

Det här måste redas ut. Och riksdagens ledamöter måste naturligtvis kräva att få rösta om ACTA innan rådet når sin politiska överenskommelse. Allt annat är otänkbart (för att det skulle vara meningslöst).

En detalj om mötena också. Utrikesdepartementet säger att det inte finns några möten inplanerade men Karin Pilsäter säger i intervjun (lyssna i slutet på länken ovan) att "man ska träffas senare i vår".

Update 5: Krönika i SvD: "I fråga om teledatalagringen kan regeringen fortfarande säga nej och låta sig dras inför EU-domstolen; den möjligheten bör man ta."

Update 4: Camilla Lindberg och jag skriver en debattartikel i SvD.

Update 3: SvD var först! Skrev redan 21 maj: "Men debaclet om regeringens usla hantering av FRA-frågan förklarar möjligen varför EU-kommissionen i veckan stämde Sverige inför EG-domstolen." Jag ber om ursäkt för nedanstående snåla uttalande. Bra jobbat SvD. Igen!

Update 2: SvD rapporterar (utan att uppge vem som kommit med "uppgifter", snålt tycker jag).

Update 1: Sverige har redan meddelat kommissionen att "The issue of data retention is politically sensitive in SE because of its implications on the protection of privacy." Nu har man chansen att förklara mer noga vad politically sensitive betyder.

Kommissionen stämmer Sverige för att vi inte implementerat datalagrinsdirektivet i tid. Nu har vi alltså en chans att få det här direktivet annulerat av EG-domstolen, om vi sköter försvaret på ett snyggt sätt. Det finns flera argument som att direktivet inte harmoniserar den inre marknaden (som alla direktiv måste göra) och att det är ineffektivt. Detta är allmänt känt. Allmän datalagring är ett dyrt och dåligt sätt att bekämpa grov brottslighet och terrorism. Men vad vi inte fått svart på vitt är är att det också, naturligtvis, är olagligt. Här är ett förslag på hur vi skulle kunna argumentera:

Sweden finds that the blanket and indiscriminate nature of the powers of retention of telephone calls made and received, emails sent and received and web sites visited, as well as location data, of persons suspected but not convicted of offences, as mandated by the data retention directive, fails to strike a fair balance between the competing public and private interests, and that a Member State will overstep any acceptable margin of appreciation in this regard when implementing it. Accordingly, such retention constitutes a disproportionate interference with citizens' right to respect for private life and could not be regarded as necessary in a democratic society. We ask the Court to unanimously conclude that implementation of the data retention directive would violate Article 8, in accordance with the principles confirmed in the Marper case.

Den uppmärksamme läsaren känner naturligtvis igen texten från just Marper v. UK:

In conclusion, the Court found that the blanket and indiscriminate nature of the powers of retention of the fingerprints, cellular samples and DNA profiles of persons suspected but not convicted of offences, as applied in the case of the present applicants, failed to strike a fair balance between the competing public and private interests, and that the respondent State had overstepped any acceptable margin of appreciation in this regard. Accordingly, the retention in question constituted a disproportionate interference with the applicants’ right to respect for private life and could not be regarded as necessary in a democratic society. The Court concluded unanimously that there had been a violation of Article 8 in this case.

Kom igen nu Beatrice, här är din chans att sätta tokövervakarna på justitiedepartementet på plats!